Direktlänk till inlägg 19 april 2014
Va ute igår. Trevligt måste jag ändå säga. Inte druckit alkohol på nästan 1,5 månad så det fick det vara värt.
Dagen idag har ändå varit hyffsat bra. Iallafall ätit god mat. Va en middag av det slaget jag inte varit i närheten av på ett år. Middag med människor jag trivs och känner harmoni med.
SJÄLVÖMKAN!
Ja, det ordet har jag i mina tankar dagligen. Jag bor ihop med två människor som verkligen inte kan nånting annat än att prata om sig själva och problematiken kring dem. Idag sa någon nånting vettigt. Meningen löd: -"När frågade dom (personerna jag bor med) hur du mår?.
Har tänkt mycket på det ikväll, kan inte minnas när jag blev tillfrågad något sådant sist. Själv pratar jag ingenting om mig själv. Jag skriver, och jag skriver här. Bättre det än att prata för sig själv iallafall.
I november förra året va jag med en väninna, vars kompis känner en vakt från Harrys. Jag och min s.k vän gjorde upp om fika, när dessa två (kompisen till min väninna och hans kompis) plötsligt dyker upp för att göra oss sällskap. Jag visste ingenting. Då jag är rätt så social pratade vi på, och ganska snart gav en av dom här männen mig tips om att leva sunt och själsligt. Jag tyckte hela grejen var intressant och lyssnade till hans råd. Han bad min väninna om mitt nummer varpå han började smsa. Redan här levde jag och det som ska kallas familj helt kaotiskt. Vi hade öppnat vår dörr för någon/några som fullkomligt ätit upp oss, inifrån och ut. Kvinnan vi släppt in på vårt liv tog sig friheter, friheter som om att gå omkring i stringtrosor inför min ex man. Friheter såsom att passa upp på min ex man till den mildaste grad att man faktiskt utifrån sett undrade om kvinnan och min ex man hade något ihop. En sen kväll i januari brast det för mig. Jag fick ett samtal ifrån den här kvinnans dotter där hon viskade i luren:
- "Jag tror mamma och P har sex".
P = min ex man.
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen i det ögonblicket. Inte nog med att kvinnan i sig förgiftat mig och mitt sinne, där jag fick tankar om att det redan var så, att dom hade något ihop, nu fick jag det bekräftat.
Forsätter imorgon..
Usch, vad jag känner mig vilsen. Fattar inte hur jag ska lyckas komma bort ifrån det. Jag tittar på mina barn och tänker att dom ALDRIG ska bli som jag har vari. Men jag behandlar dom då inte heller såsom jag själv blivit behandlad. Allt återkommer, ...
Den natten efter det samtalet sov jag inte många timmar. Jag hade redan innan samtalet valt att hålla mig hemifrån och sov över hos min väninna. Kunde inte längre hantera sistuationen att befinna mig i den miljön vi låtit vårt hem bli. Två illegala u...
I åratal har jag somnat med en välfylld ångestklump i bröstet. Den har varit brutalt jobbig att ha med sig genom livet, den har också medfört olika sinnesstämningar hos mig dagligen, som folk i min omgivning inte har kunnat uppfatta. Exempelvis har i...
Hur vet man vem man är? När vet man vem man är? Jag skulle verkligen vilja att någon skulle kunna ge mig svar på dessa frågorna. Efter många års erfarenhet av hjälp från kuratorer och psykologiska utredningar vet jag fortfarande inte vem jag är. Själ...