Hur vet man vem man är? När vet man vem man är? Jag skulle verkligen vilja att någon skulle kunna ge mig svar på dessa frågorna. Efter många års erfarenhet av hjälp från kuratorer och psykologiska utredningar vet jag fortfarande inte vem jag är. Självklart vet jag vad jag heter, när och vart jag är född, men det är liksom allt jag vet rent konkret om just mig själv. Allt annat är bara relaterat till andra personer, som till mina barn och till min mamma.

Jag är tom på insidan, tom och trött. Gråten har hängt i luften hela dagen. Tårarna har runnit längs mina kinder från och till konstant i timmar nu. Jag orkar inte med mig själv, jag orkar inte med min osäkerhet eller min rädsla för hur livet kan komma att bli. Samtidigt måste jag vara stark. Jag är mamma till tre underbara barn. Jag MÅSTE finnas för dom. Inte för alla andra därute, men frågan är hur jag ska orka finnas för mina barn när jag inte orkar finnas för mig själv. Det går inte ihop. Vad ska jag ta mig till. Jo, sant.. jag har min mamma. Mormor till barnen, men ansvaret är inte hennes. Ansvaret är mitt. Vart hittar jag styrka? Självkänslan finns inte? Jag har försökt vara viktig i mångas människors liv för att få känna mig behövd. Men när jag inte längre orkat leva upp till förväntningarna, eller klarat av att utföra den uppgift jag utlovat har dessa personer jag ägnat all min tid till, kastat mig på sophögen. Då är allting jag redan gjort bortglömt. Allt sånt jag kämpat och slagit mig blodig för i stort sätt. Jag vill vara omtyckt. Jag vill vara viktig för någon. Men allt och alla jag har kvar såhär i slutändan när alla vänt mig ryggen är bara mina barn. Mina fina små barn.

Livet är inte vad jag trodde det kunde komma att bli.

Jag är värdelös.