Den natten efter det samtalet sov jag inte många timmar. Jag hade redan innan samtalet valt att hålla mig hemifrån och sov över hos min väninna. Kunde inte längre hantera sistuationen att befinna mig i den miljön vi låtit vårt hem bli. Två illegala ungdomar, en kvinna som gjorde ALLT för min dåvarande man, en mormor till mina barn, och en liten tjej på 10 år som otryggheten gjorde sig påmind i. Hur skulle jag nu kunna åka "hem". I oron om att min ex man och den här kvinnan kanske kunde kommas att säga att det var jag som skulle ut. Vem hade jag blivit? Vem var jag? Vad betydde jag? 

Jag konfronterade självklart min dåvarande man som påstod att detta var en lögn. Men då fler än en person hävdade att stämmningen mellan denna kvinnan och min man var "spänd", kände jag hur förtroendet verkligen sviktade inför det min ex man nu sa. 

Allt var så mörkt. Allt var en dimma. Jag slutade höra av mig till människor i min omgivning. Jag tappade livsgnistan. I allt det här bollade jag tankar med den man som tipsade mig om att vara god och sund mot sin själ. Han sa sig ställa upp och lyssna. Och det gjorde han, varpå han fick mig att tänka på annat. Vi träffades i sällskap med andra personer jag lärde känna. Personer som spred glädje omkring sig. Om nätterna sov jag i den lägenhet jag hade tillgång till på stan. En lägenhet jag hade fixat åt kvinnan som befann sig i det jag kallade "mitt hem". Om dagarna gled jag omkring på stan mellan fiken och parker. Ibland hade jag med mig mina barn, ibland inte. Mannen vars mitt sällskap blev allt tätare med erbjöd mig ett rum hos honom. Han hade redan innan en inneboende och jag tackade ja. Han sa sig vilja ställa upp då han såg att jag mådde dåligt. Jag inredde ett rum. Med en 120 cm's säng, en tältsäng och en spjälresesäng. Här bodde jag och mina barn i drygt fyra veckor. Jag hade sedan länge sagt åt min ex man att ge sig av, rättare sagt den 15:onde januari. Han flyttade hem till sin syster, men trots det ville jag inte hem till det som var mitt. 

Jag stannade kvar hos den här mannen som började ställa alltmer krav, och speciellt efter en resa till Sthlm som han bjöd mig på. Vi åkte fem personer till Aviccii konserten. Visst va det trevligt men mannen började närma sig mig på ett obekvämt sätt. Visst påtalade han mig om att jag var vacker men han lovade mig också en vänskap och att det skulle stanna där. Det gjorde det INTE. Snart började han prata om sina känslor han fått för mig. Situationen blev jobbig. Min dotter frågade ofta, ofta om jag var kär i den här människan. Oj vad ont det gjorde. Hon frågade gång på gång vad hennes pappa gjort för fel. Jag försökte säga att hennes pappa inte längre älskade hennes mamma. Min lilla fina tjej försökte trösta mig. Trösta sin mamma men samtidigt försvara sin pappa. Jag sa hela tiden att inget var hennes fel och att livet kan bli såhär.

En kväll hamnade jag i en mycket konstig situation. Mannen jag skulle hyra in mig hos kom hem tidigare från sitt arbete. Jag hade hela tiden tills nu fått vara själv då han jobbar på två jobb. Han kom hem med vin och ostbricka. Han satte sig nära mig, tog min hand och sa att jag är en svår tjej att få. Nu anade jag oråd. Jag förstod någonstans att han ville ha sex. Oj så rädd jag blev. Kvällen slutade kaotiskt. Vi kom in på livet där vi diskuterade barn. Han sa sig vilja ha barn. Med den vackraste kvinnan han sett, mig. Jag kontrade snabbt med att jag aldrig någonsin skulle tänka tanken att skaffa halvsyskon till mina barn, då jag själv sitter i den sitsen att vara ensambarnet. Detta resulterade i ett gräl där han började fråga saker om mitt ex. Saker jag vet, men aldrig skulle delge någon.

I denna stund skapades en klyfta mellan mig och mannen. Grälen blev tätare, och jag kände mig förnedrad. Han ställde mig frågor som varför jag är så svår, om jag inte gillar sex och närhet. Otryggheten började bli en känsla som gjorde sig påmind. Dagen efter det att han gjorde sitt bästa för att få "omkull" mig var min ex man på krogen, krogen där den här mannen jobbar som vakt. Morgonen efter den kvällen min ex man var ute, betedde sig mannen mycket lustigt. Han påstod att min ex man hotat honom varpå hela krogen kunde komma att anmäla mitt ex. Tydligen hade P frågat om mannen kände hans fru.

Den frasen kom han inte över, "HANS FRU!!"

Situationen blev allt värre. Vi pratade inte längre, och jag började åka "hem" igen och slutade svara på hans sms. Tillslut var bägaren full så när han frågade om min ex man och om jag hade känslor för honom svarade jag, att om det var så han själv förstod och kände, så är det nog bäst att lita till sig själv och på sina intutioner. Den kvällen kom han "hem" med min väska och jacka och bad mig hämta mina saker. Det är nu gjort, och jag är inte det minsta ledsen. Jag fattade aldrig hur kär han faktiskt var i mig förrän nu såhär i efterhand. Han ville aldrig vara min vän, han ville gifta sig med mig, låsa in mig i ett torn och aldrig släppa ut mig. 

Man lär sig av sina misstag. Min lärdom i detta är att vad folk än känner, tycker eller tänker så VET jag att en kvinna aldrig bara kan vara kompis med en man, oavsett om man bestämt det. Möjligt att det händer. Men jag kommer aldrig att tro på dess funktion utan att det finns något annat inblandat.

Nog av text och skrift för idag.